Programledarna: Rickard Olsson och Marie Sernholt +++
Rickard är mannen jag älskar att hata eftersom han är så otroligt egenkär och har en väldigt speciell sorts humor (titta bara på ett par avsnitt av Vem Vet Mest? så förstår ni vad jag menar), och ja, han skötte sig väl ungefär som väntat.

Marie är ingen artist som gör något särskilt intryck på en. Ungefär på samma sätt funkar hennes programledarroll. Oklanderligt och proffsigt, men safe. Sjukt snygga kläder dock!

Sammantaget omdöme: Godkänt, men inte minnesvärt. Gillade dock de båda i intronumret.

Humorn: ++++
Den var absolut där! Skrattade en hel del när Carl Bildt kom in i bilden, och agenternas utfrågningar fick mig att skratta rejält här och var. Gillar temat på den här säsongen skarpt! Mindre övertygad är jag av pausunderhållningen (med Hellacopters och Nanne Grönwall i spetsen). Egentligen är idén bra, men det blir ändå inte riktigt roligt.

Tekniken: +++
Och nu så här när man är i utlandet måste man ju kommentera på hur SVTPlay skötte sig också. Och det var riktigt bra, med god bildkvalitet. Vid ett tillfälle behövde jag ladda om sidan då den  hängde sig (precis när det sista av de 5 bidragen skulle utses), men i övrigt fungerade det klockrent.

Däremot verkade SVT ha det rejält struligt: fel bidrag-fiasko, och sedan vid ett annat tillfälle säger Marie ”Vad hände där?” precis när Swingfly ska göra sitt uppträdande en andra gång. Hmmmm. SVT, get your shit together inför nästa vecka!

Artisterna:

1. Dilba – Try Again +
Förutsägbart, tråkigt, repetiv låt, dålig scenkoreografi och otroligt stelt scenframträdande. Så slutade den ju också på sista plats.

2. Swingfly – Me and My Drum ++
Knappast den bästa låten man hört i sitt liv, men plus för the niggahs snygga scenkläder (propert, orginellt och coolt på samma gång!) samt att de såg ut att ha så himla roligt på scenen. Kul! Men alltså: Kan inte fatta att de gick vidare! Hahaha VA?

3. Jenny Silver – Something In Your Eyes ++++

Klassiskt schlagernummer med alla de väntade komponenterna av trallvänlighet, tonartshöjning, tajta korta kläder etc., men SNYGGT gjort! Himla lätt att gilla Jenny Silver. Andra chansen var helt rätt.

4. Jonas Matsson – On My Own +++
Rätt sött även om det periodvis var lite svajigt, och tog sig mer mot slutet där man verkligen började se vad han går för. Tror den här har potential att växa! Utslagen.

5. Le Kid – Oh My God ++
Färgchock! Trallvänlig, sockersöt, Katy Perry-inspirerad dagispop som blir sliskig snabbare än låten är över. Knappast minnesvärt. Utslagen.

6. Rasmus Viberg – Social Butterfly ++

Hans utdragna toner låter som om de kommer direkt från gnällbältet. Och varför skogshuggaroutfiten? Obegripligt. Plus för scenenergin, men inte något annat. Utslagen.

7. Pernilla Anderson – Desperados ++++

SNYGG SCEN. Undrar om jag inte spanat in klänningen. Skön röst med skön låt. Någonting mysigt och annorlunda över det här. Andra Chansen var helt rätt eftersom den inte gick direkt till final.

8. Danny – In The Club ++++

Slutligen så gör favorittippade, flickfavoriten Danny entré. Och är bäst i kväll. Är inget fan av honom som sådant men han levererade ett trovärdigt, proffsigt, energiskt, artistiskt och snyggt framträdande. Inget originellt över låten, men den fyller klockrent sitt syfte att vilja få en att dansa. Fick rejäla Justin Timberlake-associationer.  Helt rätt att han gick vidare.