Vissa människor har bara en fantastisk gåva med ord. Underbara Fredrik Backman, som bloggar på Café.se, är en sådan människa. På de få veckor jag har läst hans blogg har en blivit en av mina absoluta favoritbloggar. Hans senaste blogginlägg kan tina upp ett hjärta av is hos vilken cyniker som helst. Och hos oss blödiga optimister ligger tårarna och skakar i ögonvrån efter bara några rader.

En varning måste dock utfärdas om du tänker läsa inlägget: Risken är stor att du vill hoppa på första bästa människa och bestiga den som ett träd för att få ett eget barn. 

Om du ändå vill ta risken hittar du inlägget här.

Äntligen cykelpremiär!

Ungefär så tänkte jag idag när den dagliga fönsterinspektionen av vädret visade sig innehålla blå himmel och solsken. Sedan förra veckan då min cykel säsongsenligt sågs över och fick okej av morfar hade det kliat i benen att få trampa ut på vägen, och äntligen hade jag vädrets tillåtelse! Vad kunde gå fel?

Vis av erfarenhet vet jag att det alltid är något som går fel när jag ger mig iväg på cykeläventyr. Medan vanliga människor förknippar cykling med sommar, motion, utflykter och andra härligheter stavas min första association till cykling Å-N-G-E-S-T. Med ett balanssinne av en alkoholist vinglar jag oftast fram på cykelvägen (jag instämmer med en vän till mig att jag nog borde använda stödhjul om jag ska cykla alls), och de tre hemska cyklar jag haft i mitt liv har alltid gjort mitt cykelliv till ett helvete. Låt mig beskriva dessa cyklar för er:

1) Silverrostcykeln
Jag fick silverrostcykeln sommaren 1997. Det var en grannes avlagda cykel från 70-talet som var rejält rostig, utan några som helst finnesser, och som var nära en kollaps innan jag någonsin ens fått cykla runt på den. Om jag minns rätt köpte min mamma den mot en dryg hundralapp. Jag grät när jag fick den för att den inte var rosa (och från dinosauriernas tid). På denna cykel lärde jag mig till slut att cykla, men lärde mig också hur vidrig denna aktivitet är, och fann jag aldrig någon glädje i att rulla runt på gården/utflykter.

2) Mögelcykeln
När silvercykeln till slut rostade sönder runt millenieskiftet fick jag ärva en ÄNNU äldre cykel av min mosters man. Mögelgrön till färgen var denna stenålderscykel som var så ful att jag skämdes för att sitta på den, men framförallt så trög och sönderrostad att jag troligen ledde den mer än jag trampade på den. Oftast slutade mina cykelturer på denna cykel med tårar då varenda muskel i kroppen värkte, och föraktet för cyklandet växte med varje utflykt till den grad att jag slutligen vägrade cykla.

3) CP-sadelcykeln
När jag var 13 år förbarmad sig min mormor över mig och köpte en ny, röd cykel till mig. Avskräckt av ovan nämnda cyklar omfamnade jag inte direkt denna cykel, och år kunde passera mellan mina cykelutflykter. Både min mamma och min bror lånade dock cykeln frekvent, och min oförsiktiga bror var den som med ett cykelhopp gjorde att sadeln instabiliserades. Ju mer jag har cyklat på cykeln sedan dess, ju lösare och vingligare har sadeln blivit.

Vilket för oss till idag... 

Trots att jag är medveten om min och cyklandets tragiska historia är ju hoppet det sista som lämnar en. Jag har en mental bild av att jag ska tycka om att cykla en dag och fortsätter därför att tvinga mig ut på cykeln. Trots att min morfar under förra veckan cykelinspektion skruvade åt sadeln så gott han förmådde, var det ett helvete att cykla idag. Redan efter 5 minuter stannade jag för att bända tillbaka sadeln i ett horisontellt läge, och det eviga stoppandet blev bara mer och mer frekvent ju längre jag cyklade. Någonstans i ett villaområde i Länna gav jag upp och tänkte vända hem - men solsting + överansträngning på grund av förkylning gjorde mig så svag och snurrig att jag fick stanna vid Bauhaus i ren utmattning. Fick skjuts hem av mina kära morföräldrar, och lämnade cykeln bakom mig. 

Nu står min helvetscykel fastlåst utanför Bauhaus. Själv vill jag aldrig mer se den igen då den ju är totalt omöjlig att cykla på. Man kan inte cykla på en lodrät sadel.

Med andra ord har den här cykelutflykten bara bekräftat det jag redan visste: Jag borde verkligen inte cykla.

Vad slutligt det kändes att sätta den rubriken! 

Min sista dag i Leeds har passerat väldigt fort. Satt uppe långt in på småtimmarna och läste på till tentan, och var så fullkomligt LIVRÄDD för att försova mig att jag knappt sov något alls. Gick upp klockan sex för att göra mig i ordning och plugga lite till. Klockan 9 var det dags; jag skrev bäst jag kunde och tror nog att jag lyckades ta mig igenom även denna tenta mot alla odds. Efter tentan pysslade jag med lite allt möjligt: handlade middag, skrev ut boardingpass, betalade för en extra resväska, tog ut pengar, sålde tillbaka lite kurslitteratur, och hämtade ut min 1 dag försent inlämnade uppsats... Tyckte att uppsatsen var väldigt bra när jag lämnade in den, men förväntade mig att ha runt 50-55 efter poängavdraget (eftersom den kom in sent), men fick hela 70! Det var mitt bästa resultat i Leeds, och ett väldigt bra resultat över huvud taget, så det kändes ju väldigt trevligt att sluta på topp. 

Efter att jag kom hem har jag packat (precis på håret att det går att få ner allt. Trots det känns det i alla fall som att jag klarar mig under viktgränserna så vi hoppas på det), och sedan rensat och stäääädat. Är nästan helt klart nu. Har burit ner drygt 8 slängpåsar redan och ska ta de sista två till soprummet nu, och sedan blir det dammsugning. Jag har krigat på rejält så efter det kommer det se helt kliniskt rent ut här - jag lovar!

Har otroligt svårt att fatta att jag är i Stockholm om mindre än 24 timmar, men det ska bli så kul! Längtar även till på lördag då jag ska träffa fina Jenny och Karin, och på söndagen har min moster sin omtalade 50-års fest, så det är verkligen mycket att se fram emot med andra ord!

Men nu ropar dammsugaren på mig. Vi seees!

Näst sista dagen i Leeds! Har bara två nätter kvar i den helvetiskt knögliga och gnisslande sängen innan jag lämnar den bakom mig för gott. Nu är det kväll här, och det är helsjukt att tänka sig att imorgon är den sista hela dagen jag spenderar i den här staden. Jag har ju varit här i 5 månader nu, och man har ju konstigt nog vant sig vid det här. Det är galet att tänka sig att jag snart sätter fot i Stockholm igen.

Ska bli ett kärt återseende! Att jag skulle sakna familj och vänner var ju givet (och det har jag sannerligen gjort!), men jag har verkligen saknat underbara Sverige, och fina huvudstaden som jag har så otroligt mycket kärlek för. När jag under gårdagen lyssnade på några Kentlåtar med textreferenser till Stockholm blev jag alldeles varm i kroppen. 

Förutom att se alla nära och kära så längtar jag efter svensk sommar (ni har ju rena värmeböljan där borta; har inte upplevt sådana temperaturer under hela 2011!), att jobba, hemlagad mat, min säng, och en lite halvlustig sak för att vara mig... NATUR! Är ofantligt trött på att sitta instängd på mitt rum och att omges av betongblock. Kan knappt bärga mig till jag får gå på promenader, jogga lite, se grönska, och bara ligga på någon gräsplätt och fördriva tiden. Har aldrig rört på mig så lite i hela mitt liv som jag har gjort under dessa månader och mina muskler fullkomligt skriker efter lite utmaning! Även om jag spenderat detta halvår still som en staty, så har i och för sig mitt sockerförbud fungerat larvigt bra och har fört med sig positiva hälsoeffekter.

Okej... läser igenom det här inlägget och förfasas över hur tråkigt det är att läsa, så jag ska inte plåga er särskilt länge till. Tänkte bara meddela att min sista tentadag är i morgon och ingen är gladare än jag att det är över sedan. Som vanligt (tyvärr) är jag dåligt förberedd och kommer sitta in på småtimmarna och panikplugga, så håll tummarna för att det går bra nog att få ett godkänt i alla fall! Efter tentan följer rensning, packning, städning och sista sovnatten för hela slanten! Sedan åker jag heeeeem!

Hej bloggen! Kan inte fatta att jag åker hem den här veckan. Är så glad, och även lite nervös inför hur det ska gå med allt.

Hade hoppats att jag skulle kunna ta mig till biblioteket hela veckan för att plugga inför torsdagens tenta men givetvis är det röda dagar här måndag och tisdag så det var bara att glömma. Ska verkligen göra mitt bästa för att finna lite motivation trots att jag sitter instängd här hemma.

Jag kan ju villigt erkänna att jag inte gjort mycket vettigt de senaste dagarna. Träffade Victoria för sista gången i Leeds igår (hon åker hem imorgon tisdag) och passade även på att utföra min sista storhandling i den här staden. I övrigt har jag spenderat en oftantlig mängd timmar framför Aftonbladets webb-tv show Schulman Show. Har väl alltid gillat showen, men nu har jag verkligen tagit mig i kragen och suttit och tittat. Tittar i omvänd ordning och jag har nu sett mig från säsong 4 till mitten av säsong 2 sedan i lördags. Man kan väl påstå att jag är lite besatt - tycker det är så himla roligt, med riktigt bra gäster i varje avsnit. Kanske inte så konstigt att jag gillar programmet; jag har ju läst Alex Schulmans blogg i flera år samt båda hans böcker, och ständige panelmedlemen, musikkritikern Markus Larsson, har jag slaviskt läst artiklar och recensioner av sedan jag var drygt 12 år gammal. Otroligt trevligt program i alla fall!

Idag känner jag mig lite klämd i ett dilemma i vilket hjärta och hjärna drar mig åt två olika håll. Fick erbjudande i fredags om att jobba en vecka i juni istället för min kära mor när hon är på kurs, vilket passar mig alldeles utmärkt, och jag vet sedan tidigare att jag ska jobba vecka 29-31. Efter vecka 31 hade jag dock en tanke på att ta tag i mina drömmar lite och försöka förverkliga dem, med stor risk för ett misslyckande (hjärta), men idag fick jag erbjudande om att jobba vecka 32 och 33 på en förskola inne i stan (otroligt smickrande och gulligt, men hjärna). Jobberbjudandet kom från en tidigare arbetskollega av min mamma som jag jobbade lite med i våras/somras (som råkar vara världens trevligaste person), som kom ihåg mig och tyckte jag jobbade så bra att hon gärna skulle se mig på hennes förskola några veckor i sommar. Tekniskt sett har jag ju ingenting inbokat de veckorna... men samtidigt är jag sjukligt sugen på att försöka satsa på att få en praktikplats eller något liknande på någon drömarbetsplats, även om den säkerligen skulle vara obetald och det absolut inte finns några garantier för att jag ens skulle få den möjligheten. Alltså ett hjärna vs. hjärta dilemma. 

Känner mig lite lagom vilse i mitt hjärna/hjärta-dilemma för tillfället, även om vi bortser från vad som kommer ske dessa två veckor. Måste verkligen överväga hur jag vill göra med allt och vad jag vill satsa på den närmaste tiden, och det är inte helt ångestbefriat dessvärre. Men det är väl så det är att vara vuxen sägs det...

Att uppdatera musiken på min mobil var verkligen på tiden. De skivor jag lyssnat mest på den senaste tiden fanns inte ens på mobilen. Men varenda gång jag känner att det börjar bli dags skjuter jag verkligen upp denna syssla så länge det bara går.

Problemet består av att mobilen har ett 8 GB minneskort, och att jag har mer än dubbelt så mycket musik på min dator. Följdaktligen kan inte all min musik rymmas på mobilen, och varenda gång jag ska lägga till några skivor måste jag radera några andra, och hela tiden måste jag balansera ut allt så att inte minneskortet blir fullt. Det här är ett riktigt "Sophie's choice" för mig, för jag har nämligen en otrolig separationsångest från min musik. Det skär lite i hjärtat för varje låt jag tvingas radera för att lämna plats för en ny. Men nu är det gjort för den här gången i alla fall. Förhoppningsvis behöver jag inte göra om det här på ett tag igen.

/Dagens i-landsproblem

Nu är det bara en vecka kvar innan jag kommer hem! Gud vad tiden går fort ibland!

De senaste dagarna har jag knappt varit utanför dörren för jag mådde inte så bra. Hade riktigt ont i magen från lördag kväll in på tisdagen tyvärr. Det började efter att jag åt godis till bion i lördags, och det är inte första gången jag får magvärk efter att ha ätit socker. Jag har ju skurit ned på sockret rejält den senaste månaden, men de få gångerna jag har ätit något sockrigt har jag nästan alltid fått ont i magen. Därför har jag nu satt ett totalt sockerförbud på mig själv för att se om det hjälper. 

I övrigt har jag skämt bort mig själv med att se på en massa Saturday Night Live. Otroligt hur många dagar som kan passera framför datorn på det sättet haha.

Idag var jag i city med Victoria i alla fall och tog en fika, babblade en massa och sprang lite ärenden. Trevligt!

Kom hem och skrev en krönika/ett kåseri. Det är sånt jag gör nu för tiden; kommer hem och skriver något random, och jag tänker på saker att skriva hela tiden.

Men nu ska jag tänka på att sova istället. 

God natt!

Så skönt att ha ytterligare en tenta bakom mig! Nu när Shakespearetentan är överspelad är det bara en sista tenta kvar den 2:a juni och sen får jag åka hem! Om inte något idiotiskt askmoln får för sig att jag ska stanna kvar här lite till... men det hoppas vi VERKLIGEN inte.

Även denna tenta gick bra faktiskt. Spenderade kvällen igår med böckerna, och gick upp riktigt tidigt idag och satt sedan och läste Yorknotes och Sparknotes ända fram till provet började klockan 13. Cirka 7 sidor fick jag ihop på de där 2 timmarna, och förhoppningsvis var min handstil läsbar haha.

Jag har tyvärr huvudvärk nu (blev så få timmars sömn!) så jag ska strax gå och lägga mig. Min kropp är så SJUKLIGT ömtålig: så fort jag rubbar det minsta på mat-eller sovrutiner får jag lida sviterna med huvudvärk, magvärk, blodsockerfall... Herregud alltså. Jag tror jag behöver införskaffa en mat-och sovklocka a la Skalman!

Vad är det för något? Det är ord som inte riktigt verkar finnas i mitt vokabulär. Att tentan är imorgon har tydligen inte varit motivation nog för mig.

Istället för att plugga idag har jag hängt på Tumblr samt en miljard olika nöjessidor, och gjort allt annat man kan göra för att skjuta upp pluggandet. Framförallt så har jag tittat på två avsnitt av underbara Saturday Night Live (Justin Timberlake var host igår!), sett på filmen Baby Mama och även på Schulman show. Alla tre fick mig att skratta rejält. Jag är besatt av komedier/humorsketcher/böcker/serier/filmer just nu; är inne i en riktigt period nu där jag inte kan få nog av att skratta. Det matchar mitt humör när jag är glad, och gör mig lycklig de stunder jag inte är det, så jag inbillar mig själv att det är bra för mig. Fast det kanske inte är så himla bra när det tar tid från pluggandet...?

Hur som helst... Igår träffade jag Victoria. Vi tog en tur på stan och åt lite lunch och tog en varsin fruit cooler (jag är så himla experimentell med vad jag dricker... tänk att jag har börjat bredda mig från vatten!) och jag hängde på henne när hon uträttade lite ärenden. Efter det gick vi och såg Thor, i den överlägset minsta och därmed mest fullsatta salong jag har besökt i det här landet. Minst 1/3 av salongen var full! Jag hade verkligen inga förväntningar på filmen, så jag får nog ändå se mig som positivt överraskad. Filmen (om ändå inte fantastisk) var riktigt underhållande med bra skådisar, snygga actionscener, underbara specialeffekter och en rejäl dos humor. Trevligt! 

Nej, nu har jag lovat mig själv att läsa om Shakespeares pjäser till jag somnar. Ciao!

Som en del av er vet så älskar jag Tina Fey (hallå förebild!). Som ni alla vet så läser jag en del (infoga sarkastisk kommentar här). Kvinnan i fråga har nu släppt en självbiografi/memoar/feminism/humor/essä bok. Jag köpte den så klart så fort den kom ut. 


Att säga att den förändrat hela mitt liv vore att överdriva lite.

Att säga att den fick mig att tänka, skratta, bli underhållen, njuta, fascineras, drömma och inspireras är däremot inte en överdrift alls. 

Jag läste ut den för några veckor sedan och har redan gått tillbaka till delar av den flera gångar när jag behöver lite pepp. Så underbar. Jag kan inte rekommendera den varmt nog.

En stor del av mitt liv är TV-serier. Det går bara inte att komma ifrån att det är en av de saker som gör mig absolut lyckligast i hela världen. Ikväll är det säsongsavslutning för The Office och Parks and Recreation som båda två är mina ULTIMATA favoritserier genom alla tider, alla kategorier. Givetvis tänker jag sitta uppe och livestreama dessa serier, så jag räknar med att komma i säng klockan 4 i natt då Parks slutar. Jag längtar något larvigt till ikväll/inatt. 

Något annat som gör mig glad är att min akne har blivit betydligt bättre den senaste tiden. Som värst var det någonstans i mars/april när hela min hud var röd, men nu kan man i alla fall se att det finns en hudton under allt det där och det är lättare att täcka med smink. Exakt vad förbättringen beror på vet jag inte, men jag tror att det kanske är en kombination av jag haft minst fyra sminkfria dagar i veckan (dagarna som jag inte gått utanför dörren...), och att jag ätit så otroligt lite sötsaker på sista tiden. Fattig som jag är har jag inte tagit ut pengar på flera veckor och det har gjort det omöjligt för mig att gå ner till mitt Nisa local eftersom inte de tar mitt kort. Följdaktligen har jag inte kunnat spontanköpa något onyttigt. Kvällsgodiset jag har kört med har istället varit grekisk yoghurt och jordgubbar. Så gott!

Jag är seriöst så LYCKLIG idag att det spritter i hela kroppen. Mina ögon tindrar, och jag har haft ett väldigt intensivt, enmanna dansparty i mitt rum, samt skuttat och hoppat runt hela dagen. Det är sådana saker som händer med min kropp när jag är glad.

Mitt topphumör har inte tagit en enda dipp sedan i måndags när jag skrev tentan. Det här är en riktig lyckovecka!

Jag märker att jag skriver många av mina inlägg precis innan jag ska gå och lägga mig. Så är i alla fallet idag. 

Jag har mått så bra sedan jag skrev tentan i måndags. Idag tog jag det lugnt till en stor del: Såg på Glee, sjukligt roliga Blades of Glory (jag har blivit helt kär i Saturday Night Live-ensamblen på sista tiden så jag försöker se på en massa klipp och filmer som de olika skådespelarna varit med i), och satt även och läste om Shakespeare's The Winter's Tale, som jag bara inte gillar handlingen i alls. Så himla befängd. 

Hur som helst har jag varit lite trött idag eftersom jag bara inte kunde somna igår. Efter att jag hade läst ut årets artonde bok låg jag vaken till halv 3 eftersom en skrividés huvudkaraktär fullkomligt torterade mig och VÄGRADE lämna min hjärna i fred. Normalt är sådan inspiration inget att klaga på; det är jättekul när man blir så inspirerad att skriva något, men igår natt var det rent av olidligt. Karaktären i fråga var så sjukt levande och hade så mycket tankar och åsikter, och en sådan speciell röst, och förde med sig en hel hög bikaraktärer, scener och storylines. Vet inte om en karaktär någonsin känts så levande som igår kväll. Jag ville jag bara sova, men rösten i mitt huvud pladdrade på och på trots att jag bad den att hålla käften. Det tog nästan tre timmar innan jag till slut fick kunde somna. Givetvis gick jag upp och satte mig vid datorn idag för att skriva ner allt, och drygt 2000 ord flöt ur mig på bara några timmar. Dessvärre brukar sällan mina romanidéer komma förbi det här scenklotterstadiet så därför vill jag hålla handlingen för mig själv ett tag. Vi får helt enkelt se vad som händer med detta. 

Eftersom jag faktiskt lyssnade på den här väldig bestämda karaktären och skrev ner en massa hoppas jag att jag faktiskt får sova ostört nu. God natt!

P.S. Ja, jag vet att jag låter helt psykstörd, men det är jag inte. 90% av mig är för det mesta nästan helt normal.

... du hör exakt vad personen i andra änden av luren av din flatemates telefonsamtal säger.

Sådär ja. Nu var en av mina tre tentor bakom mig. Det här var överlägset den tenta jag var mest nervös inför; dels för att det var den första, dels för att poesi är så otroligt subjektivt att det kan gå lite hur som helst, men framförallt för att jag inte lyft ett finger för att ens FÖRSÖKA plugga inför den här tentan. Jag vaknade fruktansvärt underpluggad med en sjuklig ångest, men lyckades ändå uppbringa en rejäl "Let's do this!"-glöd. Satte mig på biblioteket och läste powerpoints, anteckningar, dikter och essäer i ett beundransvärt tempo och sex timmar senare gick jag till provsalen. Väl där fick jag köa för att komma in eftersom provsalen rymde drygt 600 personer och innehöll de strängaste tentareglarna jag någonsin haft.

Provet bestod av två delar: en analys av en dikt vi inte sett förut, och en essädel där man skulle välja en av åtta essäfrågor att besvara. Diktanalysen var som vanligt svår och jag vet att jag inte kan utläsa meter och liknande ur dikter, men jag gjorde mitt bästa och skrev så gott jag kunde och det kändes helt okej. Essädelen var betydligt bättre. Jag la stor vikt idag vid att läsa essär och dikter om poesis relation till tradition och innovation, och tackar gud för att en av de åtta essäfrågorna visade sig handla om precis det. I två timmar (till tiden var ute) skrev jag för glatta livet på de två frågorna och kände att det gick vägen. Jag gjorde mitt bästa, och hade inte kunnat göra mycket bättre ens om jag hade pluggat mer innan. 

Jag tycker i alla fall att jag måste ha klarat den här tentan, och det känns så sjukligt underbart att hela den här (ångestfyllda) kursen är bakom mig nu. Jag måste faktiskt tacka min underbar hjärna som har så otroligt lätt för att memorera saker och ting (för annars hade det här gått käpprätt åt helvete och jag hade nog dött av ångest om jag hade failat och behövt återvända här i augusti för att göra en resit), men nu känns det istället som om en sten har lyfts från mitt bröst. Man kanske inte ska ta ut segern i förskott egentligen, men jag har ändå varit superlycklig hela kvällen!

Imorgon börjar tentaplugget inför måndagens Shakespeare-tenta, men just nu är det hög tid att gå och lägga sig! God natt!

Glömde bort att kommentera gårdagens största händelse: Eurovision Song Contest!

Alltså egentligen bryr jag mig inte mycket om denna tävling; så fort Melodifestivalen är över tappar jag intresset lika snabbt som man glömmer bort vilken låt det var som vann. Men eftersom ESC medbar en välkommen distraktion (läs:ursäkt) att inte plugga så såg jag på det.

Blev först lite ledsen när det visade sig att SVT Play var blockat, men jag kom ju snabbt på att BBC säkert också hade ett live stream. Lyckligtvis visade det sig att så var fallet. Även om streamet inte höll toppkvalitet utan ofta visade en rejält pixlig bild och hängde sig och laggade flera gånger, gick det bra att föja med. Den brittiska kommentatorn, Graham Norton, var riktigt bra och fick mig att skratta fler gånger än jag kan räkna. Han var överlägset den största behållningen i det övrigt blaskiga programmet.

Låtarna var verkligen så dåliga som de brukar vara, men några av min favoriter var Sverige, Tyskland, Danmark och Storbritannien. Azerbadjan gick till slut och vann det hela efter en ovanligt spännande poängräkning, med Italien som tvåa och Sverige endast 2 poäng efter Italien. Azerbadjans låt var helt okej så jag blev glad för deras skull att de vann för första gången, och trots att jag tyckte att Italiens låt var helt värdelös var det kul att de kom från ingenstans - efter att ha kammat hem bottonplaceringar i flera år - och gjorde så bra ifrån sig. Saade placerade ju sig som sagt trea och det är ett resultat vi borde känna oss otroligt nöjda med. Jag satt och twittrade live och #Sweden blev ett TT (trending topic) så fort Eric klev på scenen, vilket gjorde patrioten inom mig otroligt stolt och gjorde också att jag förstod att vi skulle placera oss bra. Det visade ju sig även senare att det var han som vann sin deltävling i torsdags. Ingen flopp i år inte!

Nej, nu ska jag verkligen sätta mig med skolböckerna så jag säger: over and out.

Ja, jag har nedräkning och det känns så bra nu när det inte ens är tre veckor till jag får komma hemma. Jag har min första tenta imorgon, ytterligare en den 23:e och den sista den 2:a juni och sen är det hemkomstdags! 

Förutom att jag knappt pluggat någonting inför min poesitenta och förväntar mig att det kommer gå åt helvete, har jag även dragit på mig ett annat smärre problem. Tre SU-studenter som ska plugga i Leeds under höstterminen har mejlat mig med frågor om boende/kurser/staden o.s.v. och då hjälpsamhet ligger i min natur vill jag givetvis svara dem för jag förstår precis hur de känner (jag vet ju hur förvirrad jag var med allt fixande inför). Men problemet är... vad ska jag säga?

Q: "Hur är ditt boende?"
A: "Jag bor på ca 10 kvm i ett av de tråkigaste och dragigaste rummen som någonsin konstruerats. Under vintertid sov jag i full pyjamaskostym med 2-3 lager samt vantar för att inte frysa ihjäl, och även nu under vårmånaderna april/maj har jag legat sömnlös vissa nätter och hackat tänder. Detta givetvis utöver den generella sömbristen som uppstått då man känt varenda metallfjäder i denna 80 cms säng som slår rekord i obekvämhet. I övrigt var rummet dåligt städat när jag anlände och köket har varit allmänt kaotiskt, jag har haft dispyter med mina flatmates och blivit störd av åtskilligt festande, smällande dörrar, prat, skitsnack, och till och med (lyckligtvis bara en gång) midnattssex, då ljudisolering INTE EXISTERAR. Allt detta får du för ett förmånligt pris av 5000+ kr i månaden."

Q: "Hur gör du med mat?"
A: "Jag lagade mat den första månaden. Sedan tyckte jag att köket var för äckligt för att vistas i, orkade inte längre prata med mina flatmates, och insåg att det finns ingenting som heter naturella råvaror i det här landet. Då övergick jag till att värma mat i mikron. Detta har jag sparat mycket pengar på då färdigmat är bra mycket billigare än att ens försöka laga riktig mat."

Q: "Hur är staden?"
A: "Som ett betongblock med ytterst lite att göra, fyllt av ständigt festande fjortisar i olika förpackningar från ålder 10-50. Ordet 'whitetrash' känns naturligt att associera med staden."

Q: "Hur är kurserna?"
A: "Om jag hade kunnat säga att jag hade lärt mig någonting viktigt den här terminen hade jag varit nöjd. Så är dock inte fallet. Jag har aldrig varit en sämre eller mer omotiverad student än under den här terminen."

... Någonting säger mig att dessa svar skulle skrämma iväg de stackars förhoppningsfyllda studenterna som ska ta min plats här nästa termin. Känns så sjukligt otacksamt också när man fått den här chansen att vara så missnöjd, men jag vantrivs verkligen i den här staden. Jag har lärt mig saker om mig själv och sett platser i övriga delar av landet som jag inte skulle vilja ta tillbaka för någonting, men att påstå att min tid i självaste Leeds har varit bra vore tyvärr en ren lögn.

P.S. Jag känner att tonen i det här inlägget blev väldigt svart. Det speglar faktiskt inte mitt humör alls. Jag är väldigt hyper, bubblig och optimistisk just nu: glad över att det snart är sommar, över att jag kommer hem snart, över att Ben och Leslie äntligen kysstes på Parks and Recreation (även känd som min favoritserie i hela världen)...! VI SES SNART! :D

De sista veckorna segar här borta. Som bekant kommer jag hem den 3:e juni vilket är mindre än en månad! Det kommer gå hur fort som helst (och det vet jag), men jag har verkligen ingen lust att vara här just nu. Just nu har jag inga lektioner utan bara 3,5 vecka fylld av ändlöst tentaplugg. Skittrist. Saknar min familj, mina vänner, Stockholm och allting annat där hemma. 

Torterade mig själv idag genom att titta på flygbiljetter hem mellan mina tentor, men det är en omöjlighet. En tur och returresa kostar mer än vad jag har på kontot, plus att det skulle vara otroligt opraktiskt att åka hem mitt under en tentaperiod (tvivlar på att jag skulle få mycket pluggande gjort...). Men jag skulle inte vilja något hellre än att vara där för mina vänner nu och för min mamma som har rätt tunga perioder i sitt liv just nu. Känns så jobbigt att bara kunna vara där för dem via Skype!

I övrigt ska jag inte gnälla. Jag har det helt okej här. Har haft en rätt tråkig/händelselös helg där jag mest tittat på film, läst och sett på TV-serier. Spenderade även stora delar av helgen med att städa rummet, diska och så vidare och nu är det banne mig bra mycket fräschare än det var innan jag flyttade in till och med. Gick på bio förra veckan och såg på Water for Elephants och imorgon blir det nog Something Borrowed. Idag tog jag mig upp till City Centre för att handla lite mat och nya hörlurar till datorn eftersom min förra totalkollapsade igår så att det bara gick att få ljud i ena örat. Nu kan jag tack och lov lyssna på musik som en vanlig människa igen! Jag är ju helt insnöad på Veronica Maggios senaste album just nu, för den som undrar. 

Bla bla... alltså gud vilket tråkigt inlägg! haha. Säger en hel del om min inspirations-och motivationsnivå just nu, eller hur? 

Återkommer när jag har något mer intressant att dela med mig av!

Åker hem till Sverige om aningen mer än 24 timmar.

Saker jag MÅSTE ha gjort innan jag åker:
- Skrivit uppsats på 1500 ord (som ännu är opåbörjad)
- PACKA
- Diska (fast det är inte så himla mycket)
- Kasta soporna
- Tömma kylskåpet och alla kökshyllor (de ska städa där under påsklovet)

Saker jag borde ha gjort:
- Städat rummet
- Tvätta (haha men det kan jag feeetglömma. Har inte ens rätt/tillräckligt med mynt för att kunna använda maskinerna)

Just det. Jag ska ut och äta ikväll också.

Hmm... hur ska detta gå till egentligen? FORTSÄTTNING FÖLJER!

Sitter pa en dator i skolan sa darfor blir det sa har fina bokstaver.

Blev klar med min uppsats kl 2 i natt. Det blir sa nar man har 3 uppsatser att lamna in inom loppet av 7 dagar, och dessutom har en examen i att gora saker och ting sista minuten.

Har ingen aning om hur uppsatsen kommer bli varderad; det beror helt pa hur min larare tycker att jag tolkat den otydliga fragan, men det var ett seriost forsok fran min sida och med tanke pa omstandigheterna gjorde jag verkligen mitt basta. Har svart att tanka mig att det inte skulle vara godkant i alla fall, och bara vetskapen att den ar inlamnad nu kanns i alla fall SA bra; jag ar sa lugn och lycklig nu. Kanns sa skont att jag bara har en uppsats till som ska in, och det ar dessutom for den kurs jag tycker bast om sa det kanns helt okej. Snart ar det lov!

Fick inte sa himla mycket somn inatt sa jag ar lite seg, men allt ar vart det eftersom jag ska pa konsert ikvall och det ska bli UNDERBART. Har en lektion kvar idag, sa jag ska satta mig med Lingvistiken nu sa jag kan vara nagorlunda forberedd infor det seminariet som borjar om en timme. Sen aker jag ivag till Manchester!