De kan lysa upp ett släckt rum när de dansar

Vissa människor har bara en fantastisk gåva med ord. Underbara Fredrik Backman, som bloggar på Café.se, är en sådan människa. På de få veckor jag har läst hans blogg har en blivit en av mina absoluta favoritbloggar. Hans senaste blogginlägg kan tina upp ett hjärta av is hos vilken cyniker som helst. Och hos oss blödiga optimister ligger tårarna och skakar i ögonvrån efter bara några rader.

En varning måste dock utfärdas om du tänker läsa inlägget: Risken är stor att du vill hoppa på första bästa människa och bestiga den som ett träd för att få ett eget barn. 

Om du ändå vill ta risken hittar du inlägget här.


For as long as you have the strength to, say yes

Remember, you cannot be both young and wise. Young people who pretend to be wise to the ways of the world are mostly just cynics. Cynicism masquerades as wisdom but it is the farthest thing from it. Because cyncis don't learn anything. Because cynicism is a self-imposed blindness, a rejection of the world because we are afraid it will hurt us or disappoint us. Cynics always say no. But saying "yes" begins things. Saying "yes" is how things grow. Saying "yes" leads to knowledge. "Yes" is for young people. So for as long as you have the strength to, say yes.— Stephen Colbert

Jag har alltid respekterat och tyckt om Stephen Colbert, men sedan jag läste detta geniala uttalande tidigare idag är jag nog förälskad i honom. Att någon så makalöst lyckats sammanfatta min livsfilosofi med så få ord är fantastiskt. 

Jag vet en mängd "visa cyniker" som alltid finner något att klaga på och som aldrig vågar ta några risker. Jag har aldrig varit, och vill aldrig vara en sådan person. Jag kommer alltid välja att säga ja, ta risker, misslyckas och växa från det. Hellre är jag naiv, ombytlig och lycklig, än livrädd, negativ och blind.

Säg ja!


Jag borde inte cykla

Äntligen cykelpremiär!

Ungefär så tänkte jag idag när den dagliga fönsterinspektionen av vädret visade sig innehålla blå himmel och solsken. Sedan förra veckan då min cykel säsongsenligt sågs över och fick okej av morfar hade det kliat i benen att få trampa ut på vägen, och äntligen hade jag vädrets tillåtelse! Vad kunde gå fel?

Vis av erfarenhet vet jag att det alltid är något som går fel när jag ger mig iväg på cykeläventyr. Medan vanliga människor förknippar cykling med sommar, motion, utflykter och andra härligheter stavas min första association till cykling Å-N-G-E-S-T. Med ett balanssinne av en alkoholist vinglar jag oftast fram på cykelvägen (jag instämmer med en vän till mig att jag nog borde använda stödhjul om jag ska cykla alls), och de tre hemska cyklar jag haft i mitt liv har alltid gjort mitt cykelliv till ett helvete. Låt mig beskriva dessa cyklar för er:

1) Silverrostcykeln
Jag fick silverrostcykeln sommaren 1997. Det var en grannes avlagda cykel från 70-talet som var rejält rostig, utan några som helst finnesser, och som var nära en kollaps innan jag någonsin ens fått cykla runt på den. Om jag minns rätt köpte min mamma den mot en dryg hundralapp. Jag grät när jag fick den för att den inte var rosa (och från dinosauriernas tid). På denna cykel lärde jag mig till slut att cykla, men lärde mig också hur vidrig denna aktivitet är, och fann jag aldrig någon glädje i att rulla runt på gården/utflykter.

2) Mögelcykeln
När silvercykeln till slut rostade sönder runt millenieskiftet fick jag ärva en ÄNNU äldre cykel av min mosters man. Mögelgrön till färgen var denna stenålderscykel som var så ful att jag skämdes för att sitta på den, men framförallt så trög och sönderrostad att jag troligen ledde den mer än jag trampade på den. Oftast slutade mina cykelturer på denna cykel med tårar då varenda muskel i kroppen värkte, och föraktet för cyklandet växte med varje utflykt till den grad att jag slutligen vägrade cykla.

3) CP-sadelcykeln
När jag var 13 år förbarmad sig min mormor över mig och köpte en ny, röd cykel till mig. Avskräckt av ovan nämnda cyklar omfamnade jag inte direkt denna cykel, och år kunde passera mellan mina cykelutflykter. Både min mamma och min bror lånade dock cykeln frekvent, och min oförsiktiga bror var den som med ett cykelhopp gjorde att sadeln instabiliserades. Ju mer jag har cyklat på cykeln sedan dess, ju lösare och vingligare har sadeln blivit.

Vilket för oss till idag... 

Trots att jag är medveten om min och cyklandets tragiska historia är ju hoppet det sista som lämnar en. Jag har en mental bild av att jag ska tycka om att cykla en dag och fortsätter därför att tvinga mig ut på cykeln. Trots att min morfar under förra veckan cykelinspektion skruvade åt sadeln så gott han förmådde, var det ett helvete att cykla idag. Redan efter 5 minuter stannade jag för att bända tillbaka sadeln i ett horisontellt läge, och det eviga stoppandet blev bara mer och mer frekvent ju längre jag cyklade. Någonstans i ett villaområde i Länna gav jag upp och tänkte vända hem - men solsting + överansträngning på grund av förkylning gjorde mig så svag och snurrig att jag fick stanna vid Bauhaus i ren utmattning. Fick skjuts hem av mina kära morföräldrar, och lämnade cykeln bakom mig. 

Nu står min helvetscykel fastlåst utanför Bauhaus. Själv vill jag aldrig mer se den igen då den ju är totalt omöjlig att cykla på. Man kan inte cykla på en lodrät sadel.

Med andra ord har den här cykelutflykten bara bekräftat det jag redan visste: Jag borde verkligen inte cykla.


Sista dagen

Vad slutligt det kändes att sätta den rubriken! 

Min sista dag i Leeds har passerat väldigt fort. Satt uppe långt in på småtimmarna och läste på till tentan, och var så fullkomligt LIVRÄDD för att försova mig att jag knappt sov något alls. Gick upp klockan sex för att göra mig i ordning och plugga lite till. Klockan 9 var det dags; jag skrev bäst jag kunde och tror nog att jag lyckades ta mig igenom även denna tenta mot alla odds. Efter tentan pysslade jag med lite allt möjligt: handlade middag, skrev ut boardingpass, betalade för en extra resväska, tog ut pengar, sålde tillbaka lite kurslitteratur, och hämtade ut min 1 dag försent inlämnade uppsats... Tyckte att uppsatsen var väldigt bra när jag lämnade in den, men förväntade mig att ha runt 50-55 efter poängavdraget (eftersom den kom in sent), men fick hela 70! Det var mitt bästa resultat i Leeds, och ett väldigt bra resultat över huvud taget, så det kändes ju väldigt trevligt att sluta på topp. 

Efter att jag kom hem har jag packat (precis på håret att det går att få ner allt. Trots det känns det i alla fall som att jag klarar mig under viktgränserna så vi hoppas på det), och sedan rensat och stäääädat. Är nästan helt klart nu. Har burit ner drygt 8 slängpåsar redan och ska ta de sista två till soprummet nu, och sedan blir det dammsugning. Jag har krigat på rejält så efter det kommer det se helt kliniskt rent ut här - jag lovar!

Har otroligt svårt att fatta att jag är i Stockholm om mindre än 24 timmar, men det ska bli så kul! Längtar även till på lördag då jag ska träffa fina Jenny och Karin, och på söndagen har min moster sin omtalade 50-års fest, så det är verkligen mycket att se fram emot med andra ord!

Men nu ropar dammsugaren på mig. Vi seees!


Penultima dagen

Näst sista dagen i Leeds! Har bara två nätter kvar i den helvetiskt knögliga och gnisslande sängen innan jag lämnar den bakom mig för gott. Nu är det kväll här, och det är helsjukt att tänka sig att imorgon är den sista hela dagen jag spenderar i den här staden. Jag har ju varit här i 5 månader nu, och man har ju konstigt nog vant sig vid det här. Det är galet att tänka sig att jag snart sätter fot i Stockholm igen.

Ska bli ett kärt återseende! Att jag skulle sakna familj och vänner var ju givet (och det har jag sannerligen gjort!), men jag har verkligen saknat underbara Sverige, och fina huvudstaden som jag har så otroligt mycket kärlek för. När jag under gårdagen lyssnade på några Kentlåtar med textreferenser till Stockholm blev jag alldeles varm i kroppen. 

Förutom att se alla nära och kära så längtar jag efter svensk sommar (ni har ju rena värmeböljan där borta; har inte upplevt sådana temperaturer under hela 2011!), att jobba, hemlagad mat, min säng, och en lite halvlustig sak för att vara mig... NATUR! Är ofantligt trött på att sitta instängd på mitt rum och att omges av betongblock. Kan knappt bärga mig till jag får gå på promenader, jogga lite, se grönska, och bara ligga på någon gräsplätt och fördriva tiden. Har aldrig rört på mig så lite i hela mitt liv som jag har gjort under dessa månader och mina muskler fullkomligt skriker efter lite utmaning! Även om jag spenderat detta halvår still som en staty, så har i och för sig mitt sockerförbud fungerat larvigt bra och har fört med sig positiva hälsoeffekter.

Okej... läser igenom det här inlägget och förfasas över hur tråkigt det är att läsa, så jag ska inte plåga er särskilt länge till. Tänkte bara meddela att min sista tentadag är i morgon och ingen är gladare än jag att det är över sedan. Som vanligt (tyvärr) är jag dåligt förberedd och kommer sitta in på småtimmarna och panikplugga, så håll tummarna för att det går bra nog att få ett godkänt i alla fall! Efter tentan följer rensning, packning, städning och sista sovnatten för hela slanten! Sedan åker jag heeeeem!


Dilemman

Hej bloggen! Kan inte fatta att jag åker hem den här veckan. Är så glad, och även lite nervös inför hur det ska gå med allt.

Hade hoppats att jag skulle kunna ta mig till biblioteket hela veckan för att plugga inför torsdagens tenta men givetvis är det röda dagar här måndag och tisdag så det var bara att glömma. Ska verkligen göra mitt bästa för att finna lite motivation trots att jag sitter instängd här hemma.

Jag kan ju villigt erkänna att jag inte gjort mycket vettigt de senaste dagarna. Träffade Victoria för sista gången i Leeds igår (hon åker hem imorgon tisdag) och passade även på att utföra min sista storhandling i den här staden. I övrigt har jag spenderat en oftantlig mängd timmar framför Aftonbladets webb-tv show Schulman Show. Har väl alltid gillat showen, men nu har jag verkligen tagit mig i kragen och suttit och tittat. Tittar i omvänd ordning och jag har nu sett mig från säsong 4 till mitten av säsong 2 sedan i lördags. Man kan väl påstå att jag är lite besatt - tycker det är så himla roligt, med riktigt bra gäster i varje avsnit. Kanske inte så konstigt att jag gillar programmet; jag har ju läst Alex Schulmans blogg i flera år samt båda hans böcker, och ständige panelmedlemen, musikkritikern Markus Larsson, har jag slaviskt läst artiklar och recensioner av sedan jag var drygt 12 år gammal. Otroligt trevligt program i alla fall!

Idag känner jag mig lite klämd i ett dilemma i vilket hjärta och hjärna drar mig åt två olika håll. Fick erbjudande i fredags om att jobba en vecka i juni istället för min kära mor när hon är på kurs, vilket passar mig alldeles utmärkt, och jag vet sedan tidigare att jag ska jobba vecka 29-31. Efter vecka 31 hade jag dock en tanke på att ta tag i mina drömmar lite och försöka förverkliga dem, med stor risk för ett misslyckande (hjärta), men idag fick jag erbjudande om att jobba vecka 32 och 33 på en förskola inne i stan (otroligt smickrande och gulligt, men hjärna). Jobberbjudandet kom från en tidigare arbetskollega av min mamma som jag jobbade lite med i våras/somras (som råkar vara världens trevligaste person), som kom ihåg mig och tyckte jag jobbade så bra att hon gärna skulle se mig på hennes förskola några veckor i sommar. Tekniskt sett har jag ju ingenting inbokat de veckorna... men samtidigt är jag sjukligt sugen på att försöka satsa på att få en praktikplats eller något liknande på någon drömarbetsplats, även om den säkerligen skulle vara obetald och det absolut inte finns några garantier för att jag ens skulle få den möjligheten. Alltså ett hjärna vs. hjärta dilemma. 

Känner mig lite lagom vilse i mitt hjärna/hjärta-dilemma för tillfället, även om vi bortser från vad som kommer ske dessa två veckor. Måste verkligen överväga hur jag vill göra med allt och vad jag vill satsa på den närmaste tiden, och det är inte helt ångestbefriat dessvärre. Men det är väl så det är att vara vuxen sägs det...


Dagens i-landsproblem:

Att uppdatera musiken på min mobil var verkligen på tiden. De skivor jag lyssnat mest på den senaste tiden fanns inte ens på mobilen. Men varenda gång jag känner att det börjar bli dags skjuter jag verkligen upp denna syssla så länge det bara går.

Problemet består av att mobilen har ett 8 GB minneskort, och att jag har mer än dubbelt så mycket musik på min dator. Följdaktligen kan inte all min musik rymmas på mobilen, och varenda gång jag ska lägga till några skivor måste jag radera några andra, och hela tiden måste jag balansera ut allt så att inte minneskortet blir fullt. Det här är ett riktigt "Sophie's choice" för mig, för jag har nämligen en otrolig separationsångest från min musik. Det skär lite i hjärtat för varje låt jag tvingas radera för att lämna plats för en ny. Men nu är det gjort för den här gången i alla fall. Förhoppningsvis behöver jag inte göra om det här på ett tag igen.

/Dagens i-landsproblem


En vecka kvar!

Nu är det bara en vecka kvar innan jag kommer hem! Gud vad tiden går fort ibland!

De senaste dagarna har jag knappt varit utanför dörren för jag mådde inte så bra. Hade riktigt ont i magen från lördag kväll in på tisdagen tyvärr. Det började efter att jag åt godis till bion i lördags, och det är inte första gången jag får magvärk efter att ha ätit socker. Jag har ju skurit ned på sockret rejält den senaste månaden, men de få gångerna jag har ätit något sockrigt har jag nästan alltid fått ont i magen. Därför har jag nu satt ett totalt sockerförbud på mig själv för att se om det hjälper. 

I övrigt har jag skämt bort mig själv med att se på en massa Saturday Night Live. Otroligt hur många dagar som kan passera framför datorn på det sättet haha.

Idag var jag i city med Victoria i alla fall och tog en fika, babblade en massa och sprang lite ärenden. Trevligt!

Kom hem och skrev en krönika/ett kåseri. Det är sånt jag gör nu för tiden; kommer hem och skriver något random, och jag tänker på saker att skriva hela tiden.

Men nu ska jag tänka på att sova istället. 

God natt!


Ännu en dag, ännu en tenta avklarad

Så skönt att ha ytterligare en tenta bakom mig! Nu när Shakespearetentan är överspelad är det bara en sista tenta kvar den 2:a juni och sen får jag åka hem! Om inte något idiotiskt askmoln får för sig att jag ska stanna kvar här lite till... men det hoppas vi VERKLIGEN inte.

Även denna tenta gick bra faktiskt. Spenderade kvällen igår med böckerna, och gick upp riktigt tidigt idag och satt sedan och läste Yorknotes och Sparknotes ända fram till provet började klockan 13. Cirka 7 sidor fick jag ihop på de där 2 timmarna, och förhoppningsvis var min handstil läsbar haha.

Jag har tyvärr huvudvärk nu (blev så få timmars sömn!) så jag ska strax gå och lägga mig. Min kropp är så SJUKLIGT ömtålig: så fort jag rubbar det minsta på mat-eller sovrutiner får jag lida sviterna med huvudvärk, magvärk, blodsockerfall... Herregud alltså. Jag tror jag behöver införskaffa en mat-och sovklocka a la Skalman!


Motivation?

Vad är det för något? Det är ord som inte riktigt verkar finnas i mitt vokabulär. Att tentan är imorgon har tydligen inte varit motivation nog för mig.

Istället för att plugga idag har jag hängt på Tumblr samt en miljard olika nöjessidor, och gjort allt annat man kan göra för att skjuta upp pluggandet. Framförallt så har jag tittat på två avsnitt av underbara Saturday Night Live (Justin Timberlake var host igår!), sett på filmen Baby Mama och även på Schulman show. Alla tre fick mig att skratta rejält. Jag är besatt av komedier/humorsketcher/böcker/serier/filmer just nu; är inne i en riktigt period nu där jag inte kan få nog av att skratta. Det matchar mitt humör när jag är glad, och gör mig lycklig de stunder jag inte är det, så jag inbillar mig själv att det är bra för mig. Fast det kanske inte är så himla bra när det tar tid från pluggandet...?

Hur som helst... Igår träffade jag Victoria. Vi tog en tur på stan och åt lite lunch och tog en varsin fruit cooler (jag är så himla experimentell med vad jag dricker... tänk att jag har börjat bredda mig från vatten!) och jag hängde på henne när hon uträttade lite ärenden. Efter det gick vi och såg Thor, i den överlägset minsta och därmed mest fullsatta salong jag har besökt i det här landet. Minst 1/3 av salongen var full! Jag hade verkligen inga förväntningar på filmen, så jag får nog ändå se mig som positivt överraskad. Filmen (om ändå inte fantastisk) var riktigt underhållande med bra skådisar, snygga actionscener, underbara specialeffekter och en rejäl dos humor. Trevligt! 

Nej, nu har jag lovat mig själv att läsa om Shakespeares pjäser till jag somnar. Ciao!


Boktips

Som en del av er vet så älskar jag Tina Fey (hallå förebild!). Som ni alla vet så läser jag en del (infoga sarkastisk kommentar här). Kvinnan i fråga har nu släppt en självbiografi/memoar/feminism/humor/essä bok. Jag köpte den så klart så fort den kom ut. 


Att säga att den förändrat hela mitt liv vore att överdriva lite.

Att säga att den fick mig att tänka, skratta, bli underhållen, njuta, fascineras, drömma och inspireras är däremot inte en överdrift alls. 

Jag läste ut den för några veckor sedan och har redan gått tillbaka till delar av den flera gångar när jag behöver lite pepp. Så underbar. Jag kan inte rekommendera den varmt nog.


Saker som gör mig glad

En stor del av mitt liv är TV-serier. Det går bara inte att komma ifrån att det är en av de saker som gör mig absolut lyckligast i hela världen. Ikväll är det säsongsavslutning för The Office och Parks and Recreation som båda två är mina ULTIMATA favoritserier genom alla tider, alla kategorier. Givetvis tänker jag sitta uppe och livestreama dessa serier, så jag räknar med att komma i säng klockan 4 i natt då Parks slutar. Jag längtar något larvigt till ikväll/inatt. 

Något annat som gör mig glad är att min akne har blivit betydligt bättre den senaste tiden. Som värst var det någonstans i mars/april när hela min hud var röd, men nu kan man i alla fall se att det finns en hudton under allt det där och det är lättare att täcka med smink. Exakt vad förbättringen beror på vet jag inte, men jag tror att det kanske är en kombination av jag haft minst fyra sminkfria dagar i veckan (dagarna som jag inte gått utanför dörren...), och att jag ätit så otroligt lite sötsaker på sista tiden. Fattig som jag är har jag inte tagit ut pengar på flera veckor och det har gjort det omöjligt för mig att gå ner till mitt Nisa local eftersom inte de tar mitt kort. Följdaktligen har jag inte kunnat spontanköpa något onyttigt. Kvällsgodiset jag har kört med har istället varit grekisk yoghurt och jordgubbar. Så gott!

Jag är seriöst så LYCKLIG idag att det spritter i hela kroppen. Mina ögon tindrar, och jag har haft ett väldigt intensivt, enmanna dansparty i mitt rum, samt skuttat och hoppat runt hela dagen. Det är sådana saker som händer med min kropp när jag är glad.

Mitt topphumör har inte tagit en enda dipp sedan i måndags när jag skrev tentan. Det här är en riktig lyckovecka!


Saker som håller mig uppe om nätterna

Jag märker att jag skriver många av mina inlägg precis innan jag ska gå och lägga mig. Så är i alla fallet idag. 

Jag har mått så bra sedan jag skrev tentan i måndags. Idag tog jag det lugnt till en stor del: Såg på Glee, sjukligt roliga Blades of Glory (jag har blivit helt kär i Saturday Night Live-ensamblen på sista tiden så jag försöker se på en massa klipp och filmer som de olika skådespelarna varit med i), och satt även och läste om Shakespeare's The Winter's Tale, som jag bara inte gillar handlingen i alls. Så himla befängd. 

Hur som helst har jag varit lite trött idag eftersom jag bara inte kunde somna igår. Efter att jag hade läst ut årets artonde bok låg jag vaken till halv 3 eftersom en skrividés huvudkaraktär fullkomligt torterade mig och VÄGRADE lämna min hjärna i fred. Normalt är sådan inspiration inget att klaga på; det är jättekul när man blir så inspirerad att skriva något, men igår natt var det rent av olidligt. Karaktären i fråga var så sjukt levande och hade så mycket tankar och åsikter, och en sådan speciell röst, och förde med sig en hel hög bikaraktärer, scener och storylines. Vet inte om en karaktär någonsin känts så levande som igår kväll. Jag ville jag bara sova, men rösten i mitt huvud pladdrade på och på trots att jag bad den att hålla käften. Det tog nästan tre timmar innan jag till slut fick kunde somna. Givetvis gick jag upp och satte mig vid datorn idag för att skriva ner allt, och drygt 2000 ord flöt ur mig på bara några timmar. Dessvärre brukar sällan mina romanidéer komma förbi det här scenklotterstadiet så därför vill jag hålla handlingen för mig själv ett tag. Vi får helt enkelt se vad som händer med detta. 

Eftersom jag faktiskt lyssnade på den här väldig bestämda karaktären och skrev ner en massa hoppas jag att jag faktiskt får sova ostört nu. God natt!

P.S. Ja, jag vet att jag låter helt psykstörd, men det är jag inte. 90% av mig är för det mesta nästan helt normal.


Du vet att ditt boende har världens sämsta ljudisolering när...

... du hör exakt vad personen i andra änden av luren av din flatemates telefonsamtal säger.


Efter-tenta-lättnad

Sådär ja. Nu var en av mina tre tentor bakom mig. Det här var överlägset den tenta jag var mest nervös inför; dels för att det var den första, dels för att poesi är så otroligt subjektivt att det kan gå lite hur som helst, men framförallt för att jag inte lyft ett finger för att ens FÖRSÖKA plugga inför den här tentan. Jag vaknade fruktansvärt underpluggad med en sjuklig ångest, men lyckades ändå uppbringa en rejäl "Let's do this!"-glöd. Satte mig på biblioteket och läste powerpoints, anteckningar, dikter och essäer i ett beundransvärt tempo och sex timmar senare gick jag till provsalen. Väl där fick jag köa för att komma in eftersom provsalen rymde drygt 600 personer och innehöll de strängaste tentareglarna jag någonsin haft.

Provet bestod av två delar: en analys av en dikt vi inte sett förut, och en essädel där man skulle välja en av åtta essäfrågor att besvara. Diktanalysen var som vanligt svår och jag vet att jag inte kan utläsa meter och liknande ur dikter, men jag gjorde mitt bästa och skrev så gott jag kunde och det kändes helt okej. Essädelen var betydligt bättre. Jag la stor vikt idag vid att läsa essär och dikter om poesis relation till tradition och innovation, och tackar gud för att en av de åtta essäfrågorna visade sig handla om precis det. I två timmar (till tiden var ute) skrev jag för glatta livet på de två frågorna och kände att det gick vägen. Jag gjorde mitt bästa, och hade inte kunnat göra mycket bättre ens om jag hade pluggat mer innan. 

Jag tycker i alla fall att jag måste ha klarat den här tentan, och det känns så sjukligt underbart att hela den här (ångestfyllda) kursen är bakom mig nu. Jag måste faktiskt tacka min underbar hjärna som har så otroligt lätt för att memorera saker och ting (för annars hade det här gått käpprätt åt helvete och jag hade nog dött av ångest om jag hade failat och behövt återvända här i augusti för att göra en resit), men nu känns det istället som om en sten har lyfts från mitt bröst. Man kanske inte ska ta ut segern i förskott egentligen, men jag har ändå varit superlycklig hela kvällen!

Imorgon börjar tentaplugget inför måndagens Shakespeare-tenta, men just nu är det hög tid att gå och lägga sig! God natt!


RSS 2.0


Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!